Förändring,  Livet

Sålt smöret och tappat pengarna….?

Fasiken vilket år det blev! 2020. Vilket år det ÄR! På både gott och ont. Med påverkan utifrån som kräver förändring inifrån och ut i den fysiskt praktiska verkligheten.

Omständigheter gör att jag väljer att flytta hem till Bohuslän igen. Jag skalar av och ställer in kompassen på ny riktning och jag känner stor tillit. Till att allt är och kommer att bli så som det ska (är tänkt på ett högre plan) vara. Jag och min själ är gamla goa kompisar vid det här laget. När jag hamnat lite för långt ut från kärnan händer det som händer.

Jag börjar tro att jag verkligen drivs av förändring. Ännu en gång ”downsizar” jag när det gäller boende. Berätta mer om det när det är klappat och klart med nya lägenheten. Ännu en gång inventerar, sorterar och rensar jag bland ägodelar. Kläder. Pryttlar. Gammalt ”bôs” som jag tänkt att jag ska spara. Varför då?

Jag vill fokusera kvalitet. Tid med mina människor på jorden. Rum för andlighet och den fysiska delen som väcker liv i min kropp. Jag vill ha min familj, både den biologiska och den själsliga, närmare mig. Jag vill vara jag.

Nej. Jag har inte sålt smöret och tappat pengarna.

Men jag hänger av mig affärsklänningen och dansar barfota in i framtiden som kommer att visa mig vad som komma skall. Friare. Lättare. Kanske mer lättsam. Närmare mig själv. Jag lämnar företaget AB Walett bakom mig – det finns inte mer. Och välkomnar livet som min kärnverksamhet.

Vill och ska jobba för brödfödan där jag gör nytta med de erfarenheter, den kunskap och kompetens jag har. Jag vill vara fri att göra det jag drömmer om, det som kittlar själens andetag. Det där, som tilltalar det jag är på jorden för att dela med mig av.

Jag skriver. Jag dikterar mina livsvillkor utifrån en ny(gammal?) del av mig själv. Den där innersta punkten där jag är fri och oberoende.

Jag gör mig fri genom att göra det jag vet att jag behöver.

Min rygg skrek igår. ”Neeeeej! Inte nu igen!!?” när jag drog fram flyttlådorna och min vana trogen inte gav mig förrän jag gjort lite mer än vad jag egentligen hade tänkt. Samlat ihop. Packat. Skruvat ner.

För varje sak jag plockar ner händer det något inom mig. Som om det symboliserar den process jag går raka vägen in i, med högt huvud och målmedvetenhet. Jag vet vart jag vill. Där jag kan andas luft som viskar eller dånar ända in i mina innersta skrymslen. Jag är snart där.

Tills dess – TACK för att du läst så här långt. Och för att du kanske vill följa mig på min nästa vägsträcka mot nya möjligheter, andra drömmar och min kommande bok.

Skriv gärna en kommentar så jag vet vem som kikat in här. Ta med dig en bit till av dig själv – i form av det som berört, rörts upp och speglat upp reflektioner i dig. Du är du. Jag är jag. Och ändå är vi samma skrot och korn någonstans allra längst in där inne…

/Aryel

44 kommentarer

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *