Personlig utveckling

Något av det tuffaste jag gjort

När det kommer till personlig utveckling handlar det i min värld helt och hållet om att börja med sig själv. Inifrån och ut. Men först skala av den där jäkla löken så att man kommer åt gottigheterna i kärnan och kan börja kommunicera med vad fan själen har tänkt sig med det här livet egentligen. Och då måste man också våga se skiten som sitter i vägen!

Ja, jag svär. Både när jag skriver och talar. Det är så jag gör. Försökte sluta med det ett tag men insåg att…. nä… det går jäklar i mig inte. Så jag lät det bli en naturlig del av mig. Min själ är väl en lurig fan… 😉 Skämt åsido; jag KAN skärpa mig. I vissa sammanhang. MEN – att försöka sluta svära är INTE det tuffast jag gjort under mina 20 år i personlig utveckling på olika plan.

Det tuffaste har varit att FEJSA mig själv.

Jag var något av en expert på att göra känslor av ALLT. När det var dags att inse, erkänna och acceptera det blev det ju känslor även av det… ja, ni fattar. Moment 22. Idag ser jag min känslomässiga sida som en rikedom – för att jag har jobbat så hårt med att TA ANSVAR för den, för att förändra, för att hela och balansera, för att styra upp, uttrycka, ej projicera och sluta reagera som att jag vore ett offer.

Att ta ansvar för dina känslor och ditt känslomässiga mående gör dig fri

Minns när jag under en period jobbade intensivt med “Kvinnoenergi” – kärnan i kvinnan, essensen, ursprunget – jag fick till mig dessa ord här utdragna ur en mycket längre text:

Kvinnoenergin ger oss Ansvaret för våra känslor, tankar och handlingar.

(Är du nyfiken på och vill ha hela texten skriv “Ja tack” i kommentaren)

Uppgiften i att inse, erkänna och acceptera för att förändra kan väcka en helt jävla berg av försvar. Jag ville ju inte se att jag var “sån”… Men om jag ville förändra något i mig själv, på riktigt, så var det bara att bita i det sura äpplet. Om och om igen. För jösses misslyckades jag.

Va fan?! var min reaktion när jag började upptäcka och bli medveten om min vana att låta känslor styra och ställa. Att göra det som krävs är ett avgörande steg i att ta ansvar för dig själv och dina känslor. Och för att bli vuxen. Kunna hitta konstruktiva lösningar. Vara oberoende av både dina egna och andras reaktioner. Att stå stabilt i dig själv även när det jävligaste händer.

Jag har ofta mött på och själv tänkt: Men känslor måste ju få finnas!

Själklart! Det är en del av dig som människa. Ett verktyg för själen att vara levande, växa och utvecklas. Problemen uppstår utifrån att vi inte fått lära oss att det är naturligt med känslor och att bearbeta dem, hantera dem och göra något vettigt av dem… När känslor undergrävs, trycks ner, minimeras, överdramatiseras eller bemöts och hanteras som något farligt och jobbigt – eller sopas under mattan – då är risken stor att dom blir som en “propp” i hela vårt inre – vilket hindrar oss att fungera optimalt som människor.

Snart börjar vi pysa här och där och reagera på fel grejer vid fel tillfällen. Visst har du mött (och kanske själv varit) vuxna människor som plötsligt hamnar i sandlådan, beter sig omoget, projicerar sina känslor på andra, styr med gråt, försvarar sig med ilska… ja, listan kan nog göras hur lång som helst på omogna beteenden grundade i en instabil känslomässig grund.

Det bästa tillvägagångssättet för mig har varit att ta reda på känslornas ursprung med frågor som; Var kommer det här ifrån? Vad handlar det här om, egentligen?

Svaren har ibland varit konkreta kopplade till en speciell händelse eller upplevelse tidigt i livet. Ibland har det varit en mer diffus förnimmelse av otrygghet och rädslor som funnits runt mig, också tidigare i livet.

Rent praktiskt konkret i innevarande stund när alla känslorna stormar upp till ytan på en och samma gång kan det vara bra att hitta sitt sätt att stoppa sig själv – “behärska sig” du vet 😉 TIME OUT! Gå därifrån. Stäng in dig och ta itu med skiten direkt. Eller låt det koka tills det är färdigt. Ta ansvar för det som händer i dig utan att låta omvärlden ta oförtjänt del av det.

Fy farao vad jag misslyckas ibland!

Ja. Så är det att vara människa. OCH – Du har ju rätt att bli hederligt befogat förbannad. Om någon kränker dig och dina gränser, din integritet, behandlar dig illa…eller gör något dumt mot någon annan medmänniska. Det är inte den sortens känslor jag skriver om nu….

I detta inlägg menar jag när känslor styr och ställer med ditt mående, dina relationer och prestationer och du är i obalans på ett sätt som påverkar din förmåga att tänka klart, ta beslut och ta itu med det du behöver.

Med ljus & kärlek
/Aryel

Ps. Behöver du hjälp att bearbeta och hantera känslor har jag ett nätverk av professionella människoarbetare runt mig som jag kan förmedla kontakt till.

2 kommentarer

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *