Existentiell hälsa

Meningen med livet?

Efter mitt livs senaste stora förändring 2018 har jag reflekterat över vad som ger mig mening. Sådär på djupet. Ett tag skrämde det mig att jag var så tom. Att det som tidigare varit min drivkraft inte längre spelade så stor roll. Samtidigt accepterade jag långsamt att det fanns en mening med det också, även om jag inte såg eller förstod den då. Mitt i allt.

Det som är och förblir min viktigaste mening med livet är mina döttrar, mitt moderskap, våra samtal, deras liv och välmående. Bortom föräldraskapet finns en längtan efter något mer. Efter något eget personligt förknippat som berör i flera dimensioner, tilltalar min själ och får mig att vilja använda mina gåvor, min energi och min fulla kapacitet.

Vad ger dig mening?

Ta ett allvarligt snack med den det berör. Dig själv.

Det kan vara det stora svulstiga kallet, det du vet i ryggmärgen är din grej, din livsuppgift, ditt uppdrag på jorden – som fyller dig med mening. Kanske jobbar du med det varje dag, i varje andetag. Det som gör att du “blir vid din läst”. Kanske har du det med dig som en osynlig men kraftfull energi oavsett av du gör, jobbar med eller fyller din dag med.

Det kan också vara mikrostunderna. Ögonblicken som ger oss det där, mötet, nära stunder, intimitet, samtal som kommer inifrån, förtroligheten, helig tid… Korta och långa stunder av livet som med sitt pärlband av gåvor människor emellan ger oss mening och fyller oss med en känsla av sällhet. Eller i ensamhet. Tystnaden. I upplevelsen av att andas, känna, tänka, pulsera. Stunder när allt tycks så levande.

Dessa guldkorn i vardagen kan fylla på människans drivkraft i andra områden där de stora uppdragen ligger och väntar. Energin i det ena skvalpar över till det andra så att säga. Vi behöver inte alltid jaga det stora livsuppdraget. Själen kan vattnas i omgångar med det du ser, det du hör och när du tar in det som väcker det som är du.

Jag vet inte hur det är med dig, men jag har under faser av mitt liv glömt att närvara och ta tillvara på såna stunder. Jag har heller inte alltid varit eller sökt på rätt ställen, med rätt personer. Men det har i sig lett till att jag ifrågasatt mina val och min handlingar. Och ur frågorna kommer svaren.

Foto: Ingela Skullman

Om du inte är klar över vad som ger dig mening, på riktigt, kan du välja att som jag säger “andas på det”. Sätt dig i enskildhet, slut din ögon och andas in frågan; “Vad ger mig mening?” När dom första tankarna kommer kan du räkna med att du får andas ut dom som ytligt skräp, fördomar, förväntningar, fnysanden, förvirring och allt det där andra som vi människor ofta samlar på oss i vår villfarelse att vi har koll.

Andas på frågan igen. Och igen. Och igen. När du har svaret – när det sitter i ryggmärgen – du kommer att veta när – för det förankrar sig i känslan (och ibland i tanken); “Jag bara vet” på ett sådant sätt att ingen eller inget kan få dig att tvivla på det.

Det kan ta sin tid. Låt det ta tid. Ge dig själv tid att få fram svaret.

Du kan andas på vilken fråga som helst med andemeningen “hur är det för mig, egentligen?” Det är ett ypperligt sätt att gå på djupet med dig själv och förankra din sanning i ditt jag, din själ och det som ger dig mening 😉

Berätta gärna vad som ger dig mening. Jag är nyfiken! 🙂

Med ljus & kärlek
/Aryel

Ps. Om du är i obalans och vill ha hjälp har jag ett nätverk av människoarbetare som jag gärna förmedlar kontakt till. Att andas på djupare existentiella frågor kan röra upp känslor. <3

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *