Spänn av kyckling, påsken är över!

Posted on Leave a commentPosted in Livets verksamhet

Det har blivit allt viktigare med åren hur jag startar dagen. Det är här jag hämtar hem det i mig själv som är viktigt, som är jag, som är lugnet, energin och styrkan. Det är här jag centrerar mig och förankrar mitt varande inifrån och ut.

Jag mediterar inte långa stunder, jag yogar inte heller. Jag kokar mig en kanna kaffe i sällskap av mig själv. Tänder ett ljus. Lyssnar på tystnaden. Sitter och andas en stund med slutna ögon och tillåter mig vara i mig själv. Har jag som nu en text eller bok som jag vill reflektera över läser jag ett kapitel eller några rader högt för mig själv och tar med mig det att andas på. Det kan vara gamla texter eller sånt som är helt nytt. Det påminner mig om något eller öppnar dörrar som leder till nya insikter.

Tänker för ett ögonblick på hur det var förr. När jag stressade mig igenom morgonen. Tänk vad kroppen fick bära och utstå. Vilket snabbt kan leda till fysiska symptom så som huvudvärk, viktökning och andra förekommande sätt för kroppen att säga att den inte trivs. Tänker på vad mina barn fick utstå med en mamma som i princip alltid var stressad, om inte synligt så under ytan. Känslomässig stress bottnad i en rädsla för att inte duga, för att något skulle gå galet, för att misslyckas. Sån var jag då. Inte idag. Men jag kan snabbt sätta mig in i situationen.

Tänk om jag då vetat det jag vet idag. Hur vår energi påverkar och ger oss konsekvenser. Bra och mindre bra. Tänk om jag hade kunnat viska i mitt unga öra: ”Spänn av kyckling, påsken är över!” 😀 Så att jag redan då hade kunnat släppa ner axlarna och tillåta mig vara som jag ändå är. Men jag hade nog inte varit mottaglig. Det var liksom stängt för ombyggnad. Jag försökte febrilt hålla ihop mig själv med hjälp av de skärvor jag trodde var jag.

När jag tittar i backspegeln idag vill jag dels möta det jag behöver möta för att ännu mer identifiera och eliminera det som eventuellt fortfarande kan hindra och begränsa min förmåga att göra det jag ska och vill. Dels vill jag hämta guldkornen. Minnena av glädje, kärlek och värme. Och låta det ljuset stråla sig igenom in till själen. Den del av mig som aldrig glömt vem jag är, innerst inne.

De åren som gick åt i stress och att leva i skuggan av mig själv är förverkade. Med det skulle jag vilja tipsa alla unga som äldre människor att stanna upp, om så för en kort stund, varje dag och vara närvarande i det som är. Har du barn – var där, där de är. Känn dem. Se dem. Upplev dem. Upplev dig själv i närvaro. Det är en ganska häftig känsla att göra det första gångerna. Som att livet kommer sådär nära att allt annat än livsenergin i livet i sig är oviktigt.

Just den här stunden, ditt nu, kommer aldrig åter. Och det är allt du har.

Aryel Walett
Din personliga resurs för ett liv och ledarskap med mera själ i

Kom ihåg att busa, skratta och göra det där som får dig att le inombords!
Kom ihåg att busa, skratta och göra det där som får dig att le inombords!