Söndagsbilagan 5 oktober 2014 – Vill du ha ett helt liv av möjligheter?

Posted on Leave a commentPosted in Söndagsbilagan

Vad är det som driver människor till utveckling, att ta tag i sina liv och börja söka sina sanningar, sin väg genom livet?

still-life-177668_1280Behovet av utveckling har alltid funnits där, i människans naturliga grund. Men idag, när det kommer till personlig och existentiell utveckling, vet jag inte hur mycket av den som i första hands drivs av människans natur. När det är så mycket som måste hanteras, skalas av och helas innan hon ens kan gå framåt och utåt.

Jag kan förstå dem som är rädda för att gå på djupet, lysa lampan på sig själva och titta inåt. Det kan vara så att man inte tror på att man är rustad för att hantera det som kan komma fram eller upp. Eller att man tror att det krävs mer än vad det kanske i realiteten gör för att rensa i bagaget och göra sig fri. En del vill ha säkerhet och gärna ett smakprov på det som komma skall sen när ”allt” är balanserat och helat, för att investera så mycket tid och energi som behövs.

Tiden och energin som krävs är individuell och hänger ihop med människans beteendemönster och hur hon väljer att hantera sig själv i processen under sin utveckling. När det finns dömande med i bagaget och varje egenskap som hon vill förändra ska granskas som en svaghet och något ”fel” kan det bli en process i processen. Att göra sig fri från att vara det man kan förändra. Att skilja på sak och person och inse att oavsett vad man upptäcker om sig själv som människa, good or bad, så har det inget med värdet som människa att göra. Egenvärdet.

Det finns de som säger sig vilja göra förändring men som när det väl kommer till kritan inte är beredda att se sanningen i vitögat. Det bottnar ofta i ovanstående både rädslor och dömande. Att det är så förtvivlat obekvämt att ha några fel och brister alls. När huvudet säger en sak och hjärtat, känslorna och det omedvetna säger en annan – det är ett mänskligt beteende viktigt att belysa för att växa i oss själva. Försvarsmekanismen som hindrar och begränsar oss i att omfamna oss själva precis som vi är. Ytterligheten av ”vill, men vill inte (egentligen)” är när de känslomässiga protester som bubblar upp inifrån riktas utåt och mot någon annan. Det kan vara en familjemedlem som drabbas. Det kan vara den person som hjälper dig mest och bäst som du väljer att lägga din oförmåga att hantera dina egna känslor på. Det är så enkelt att börja projicera sina känslor och rädslor på någon utanför oss själva. Genom att lysa lampan bort från oss själva kan vi riskera att bli manipulativa i ett urbota dumt självbedrägeri.

Been there. Done that. It takes one to know one. Don´t try to fool a fooler 😉

Hur du hanterar dig själv i din utveckling, avskalning och inre som yttre resa är avgörande för dina resultat. När jag ser människor ”bita i det sura äpplet” genom att belysa sig själva och sina tillkortakommanden med distans, konstaterande ögon och med handen på hjärtat öppnar de till den kärlek som krävs för att hela såren som ligger till grund för det oönskade.

028I mitt liv, i mitt huvud och mitt arbete där allting är energi och behandlas som energi i rörelse, eller stillastående och blockerad, är jag medveten om energin som ligger i motstånd, i välkomnande, i missunsamhet, i bejakande, i rädsla och i kärlek. Det är en av mina uppgifter – att hjälpa människan förstå med vilken energi hon behandlar sig själv i sin utvecklande process. Om du väljer att slå på dig själv, hänga upp dig som på korset och dissekera allt du är, går och står för med kritiska ögon, med dömande och självförnekelse riskerar du att bli fast i din bitterhet. Och ingen annan kan hjälpa dig. Du har satt ribban för dig själv och hur du landar i livet genom hur du tänker om och hanterar dig själv.

Är du beredd att hantera dig själv med kärlek ligger möjligheterna för dina fötter.

Det finns de som mår dåligt av att andra mår bra, bättre och bäst. Det finns de som låter andras framgång belysa deras egna misslyckande. Det finns de som inte förmår att släppa in och ut glädjen över andras lycka och låta den energin öppna dörrar och släppa in helande energi. Jag vet inte var vi får med oss denna tråkiga och oftast omedvetna vilja att dra ner andra för att vi inte är nöjda med oss själva. Vad ger oss den rätten? Om och när det är så, att jag missunnar andra deras lycka, för att jag själv har saker att ta tag i och bli vän med i mig själv, är det livsviktigt att jag lägger handen på hjärtat och erkänner det för mig själv. Jag behöver inte basunera ut det. Jag behöver inte ställa mig till allmän beskådan och säga ”skyldig”. Men inför mig själv. I mitt hjärta och min kärna av kärlek böja huvudet inför mig själv och acceptera den ödmjukhet som kommer till mig. DET är livsviktigt. Energin i motsatsen är direkt destruktiv och förgörande.

Gläds med andra, bejaka din förmåga till empati och ge andra det du själv behöver för att skapa dig det liv du vill ha

När vi söker lyckan och meningen med livet kan vi hitta små glimtar, fönster mot ”det där”, dörrar som står öppna som vi aldrig kliver in genom. Vi tar oss från ö till ö av inspiration, tro, hopp och kärlek i övertygelsen om att vi tar oss ett steg närmare för varje gång. Men oftast leder det till att vi blir än mer fast i det gamla. Det trygga. Det som är bekant och som inte utmanar oss. Vi springer på självutvecklingskurser utan att egentligen ta oss själva på allvar och sätta igång arbetet, genom arbete med de insikter, verktyg, tankar och idéer vi samlar på oss utmed vägen. Vi lägger dem på lager någonstans och tänker ”det är bra, det ska jag använda sen när….” – när är sen när?

Vad får det kosta att investera i dig själv och göra det där du vill, innerst inne?

Vad kostar det att låta bli?

Vad ÄR lyckan och meningen med livet – för dig? Inte tror jag att det är att allt går som på räls. Att balans skulle handla om att allt är helt fantastiskt hela tiden är för mig en ren lögn. Livet innehåller ups and downs. Annars är det inget levande liv. Men det behöver inte vara ständiga plågor. Att rusta oss inifrån och ut att hantera det som livet erbjuder kan bli vår livskvalitet och balans.

Det verkar som att många av oss behöver smärta, livshotande tillstånd och käftsmällar av olika slag för att stanna till och reflektera över vad som egentligen är viktigt. Innerst inne. ”Ja, det får en att tänka till hur skört livet är” – är ord som ofta dyker upp i samband med olyckor, katastrofer och andra händelse som utmanar oss i vår existens. Sen går vi fogligt tillbaka in i ekorrhjulet och eventuellt har vi en insikt med oss som vi kan prestera bort i något helt oväsentligt.

Behövs det en katastrof i ditt liv för att du ska ta dig själv och ditt levande jag på allvar?

Eller är det så att du redan nu kan börja använda, eller fortsätta och utveckla, kärleken i din kärna för att ta fram det som är sant i dig. Jag vet, det medföljer konsekvenser som kan vara både lite småjobbiga och enormt j-a smärtsamma – men tänk om det är värt det? Tänk om det är värt det att ta det där samtalet som du vet att du borde? Tänk om din familj bara väntar och hoppas på att du ska börja förverkliga den där drömmen? Tänk om konsekvenserna av att du lyssnar på ditt hjärta och inre röst blir helt fantastiska?

En del människor väntar tills de inte längre har något val. Jag gjorde det. Väggen stod där uppmurad och jag sprang rakt in i den utan pardon. Och det är så mycket onödigt som går sönder när vi väntar så länge. När vi ignorerar den röst som försöker väcka oss till livs levande varelser med all den energi och allt det ljus vi äger i vår kärleksfulla kärnas kapacitet. Ja, jag vet – jag använder många ord i samma mening. Och det är såna vi är. Vi människor.

Många ord i samma mening.

Soul Research by Aryel

info@aryel.se 0733809925 www.aryel.se
info@aryel.se
0733809925
www.aryel.se