Söndagsbilagan 4 maj 2014 – Hinner jag göra allt jag vill?

Posted on Posted in Söndagsbilagan

Jag har mött några människor som på ungefär samma sätt som jag känner någon underlig stress i allt det som vi vill hinna med. Innan vi dör. Nu tänker jag en gång för alla lyfta fram denna egenhet i ljuset, inte så mycket för att lägga fokus och energi på den, som för att ge skuggan av den möjlighet att förlora sin kraft.

Jag vågar inte tänka på min ”Bucket list” då jag misstänker att den kan riskera att lamslå all handlingskraft här och nu. Egendomligt. Istället för att få ändan ur vagnen ser jag mig ofta sitta och stirra blint på det jag vill och egentligen kan göra och bli stressad över ifall att jag inte hinner allt. Innan jag dör. Det är dags att dra ur den där jordaxeln ur r-va igen och börja göra det jag ska 😉 Släpp hörnflaggan och kom in i matchen!

 

(Ni som har träffat mig vet att jag har en helt ton med självironi i tonen när jag säger sådär…) 😀

De flesta av oss tar på den stora kappan ibland. Välkommen till gänget! 😉 Vi vill så mycket. I vår välmening och vår intention att göra gott på så många olika sätt driver vi på lite för hårt och bort från vår kärna. Eller helt omedvetet, helt enkelt. Själklart. Jag tror också att denna inre existentiella stress lika gärna kan bottna i en djupt förankrad kärlek till livet, till vår resa genom den här dimensionen och det vi på ett själsligt plan har för avsikt med livet. Konsten, och uppgiften, är att skala av in till det som utgör kärnkraften till det vi vill gå till handling med. Det som allt bottnar i när allt kommer omkring och som ska föra oss framåt och vidare i det jobb vi väljer att lägga ner tid och energi på.

Orädslan för att vara sann, ärliga mot oss själva, se det vi jobbar med ur många olika perspektiv, ger oss insikt om hur både själen och egot kan ha ett finger med i spelet.

Å ena sidan vet jag att jag har en djup kärleksfull drivkraft. Å andra sidan vet jag att jag då och då gästas av mitt egos ständiga behov. Och det får vara som det är. Utan dynamiken och skiftningarna i människan skulle vi förlora kraften i hela härligheten.

För att minska en sån här inre existentiell stress – rädsla för att inte hinna allt det vi vill under vår livstid – behövs som jag skrev ovan en ordentlig avskalning. Vad är viktigt. Viktigast? Absolut viktigast när allt kommer omkring? Det finns saker som vill göras men som kanske inte ska göras. Bara för de är kul och lockande ska vi inte gå på känslan i det varje gång. Vi kanske ska nöja oss med det som vi direkt kan koppla till det som ligger oss närmast hjärtat.

En sak som jag ofta ser ”människoarbetare”, de som drivs av att göra gott för andra, glömma bort är att ta hand om sig själva. Hela vägen. Att må och fungera som bäst själv är en grundförutsättning för att du ska hålla för allt det du vill göra. Vad bidrar till din optimala hälsa?

Kost och motion, egenvård, berikande relationer, att gamla relationer är i balans, att ditt föräldraskap funkar – att relationen till dina barn är närvarande och att de mår bra – att du trivs där du bor, att ekonomin är okej, att du har människor runt dig som förstår vem du är och vad du brinner för och allt annat som är viktiga pusselbitar för dig. För om någon av dessa delar i livet inte är i balans är det stor risk att de står i vägen. Om du har ett fysiskt symptom är det viktigt att du går till botten med det. Vad kommer det ifrån? Vad är grundorsaken? På fler plan än de rent genetiskt fysiskt medicinska (inte istället för). Kan fysiska åkommor föra med sig kunskap om vad det är du behöver ta hand om och tag i för att genomföra allt det där andra som du brinner för, längtar efter, drömmer om och har en vision om?

Vaddå? Jag har inte börjat än. Jag vet inte alls vad jag ska göra med mitt liv!

Vad bra! Låt det vara så. Vila i det. Det kommer tids nog. Livet är. En del är här, en del är där. Det är bara där du är som kan bedöma vart du ska. Ingen annans resa ska sätta måttbanden för hur långt du ska gå, växa, utvecklas och ta dig fram genom livet. Det är din inre karta och kompass som ska ange riktningen. Att ”ta tag i saker” kan också innebära att sakta ner, sänka ribban och ge dig själv tid att komma ikapp dig själv. Att låta dig utvecklas av dig själv, så som tid jobbar för dig. Att vila i en acceptans av det som är.

I en tidsanda där allt tycks gå så snabbt. Uppkopplingen. Flödet. Kommunikationen. Där piskas vi i en stor gemensam energi till att göra allt vi gör lite fortare. Och tiden bara rusar än mer. Det liksom hänger ihop på ett osynligt abstrakt men ändå väldigt starkt sätt. Bromsa ner. Ta ett andetag. Stäng av flödet utifrån för att vara i bara ditt. Ge dig tid att känna livet i dina andetag, i din kropp, i dina rörelser. Hjärtat fortsätter slå även när du står helt stilla. Blodet strömmar. Andetagen tar sig av sig självt. Låt det räcka för stunden. Den stunden du väljer att dala ner i dig själv, gotta in dig in dina djupaste vrår och lyssna lyhört på den där rösten som ständigt försvinner i allt brus.

Först då kan du urskilja vad som är ditt. På riktigt. Det som du vill hinna. Det som du vill brinna för. Det som är utstakat av din själ att hitta. Eller inte.

Tips för dig som vill så mycket och som behöver skala av ner till din kärna >>>

www.aryel.se
www.aryel.se

Var nöjd med
Allt som livet ger
Och allt det som du kring dig ser
Glöm bort bekymmer, sorger och besvär!
Var glad och nöjd
För vet du vad
En björntjänst gör ju ingen glad
Var nöjd med livet som vi lever här

source: http://www.lyricsondemand.com/

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *